Den inofficiella Milanoguiden

Text: Filippa Trajkovski

Det bästa – överprisade – Cappuchinon. Din för hela €3.50!

Visst blir kaffet, maten, drinken, godare och sällskapet trevligare i fina miljöer? Jag är övertygad om det. 

Mina Milanosöndagar gillar jag att spendera på Cucchi, ett fik som jag snubblade över av en slump första dagen i Milano på min och Silvias promenad upp till stan. Det visade sig snart att cappuccinon var dyrast i staden, men å andra sidan serveras den med ett stycke historia. Man skulle kunna säga att Cucchi är Milanos Café de Flore. Besök av konstnärer och designers fångade på bild sedan 1934 pryder caféts väggar. Cafét har levt genom ett andra världskrig och har byggts om i dess efterdyningar 1943, men majoriteten av originaldesignen finns kvar. Om det är värt en dyrare kaffe? Ja.

Den bästa aperitivon om du inte hatar att omges av stiliga personer.

Då ska jag ge dig två tips. Möjligen tre.

• B Café – kryllar av folk efter 20:00 vilken dag som helst, men framför allt helgen. Dryck dricks ur plastglas här. 

• Chiosco Mentana – likt föregående, men desto mer populärt på sensommaren. 

• N’Ombra de Vin – är i den något dyrare prisklassen, men vad gör det när du blir bjuden på ett glas vin vid baren?

Den bästa efterätten ett stenkast från Brera

En Tiramisu med hasselnötssås, tack! Skulle kunna tipsa om många restauranger här i Milano, men få har golvat mig som denna efterätt från la Gioia gjorde. Vid första anblick låter den kanske otroligt tung och mättande, men oroas icke! Den är som att äta moln. Nästa gång går jag dit och äter trerätters – tiramisu, tiramisu och tiramisu. 

Den bästa secondhand-marknaden. Förutsatt att du inte hatar folksamlingar och är bakfull.

… och om du inte vill tråna efter möbler du varken har råd med eller kommer kunna släpa med hem till Sverige. 

Varje månad hålls en antikmarknad i Navigli där det ställs ut diverse designmöbler och kläder. Blir sugen på att hyra en bil och köra hem tre fåtöljer, en lampa och typ fem tavlor. Någon? 

Sämsta (och i vissa fall det bästa) med Milano… är det nästan vallningsliknande fenomen som uppstår när det kommer till kösystem. 

Människor i grupp som ska in på en och samma klubb, ingen ordning, vem ska vart, vem ska in, vilka kom du med? Störst (eller snyggast) går först. Nej, Milaneserna är inte experter på klubb. Stå i kö för att sedan betala €30 för att komma in? Nej tack. Ska du å andra sidan först i busskön eller till pizzan, här finns det inga gränser. Inte ens nonna låter sig köras över.